Bloggen jag startade för 7 år sedan. Nästa år firar den 8 år. Inte för att den innehåller allt för många inlägg. För mig betyder den något så betydligt mycket mer. Det blev min start. Min ventilation mellan verkligheten och det dolda som inte syntes på mig. 

Jag har lovat mig själv att använda denna ventil igen. För att jag själv behöver och vet att även andra behöver få höra det som man inte alltid sätter ord på till någon annan. 

Mina tankar är min verklighet och den verkligheten är det många som delar, på sitt sätt. 

Utan min plattform Vackra Maskrosbarn som efter bloggen varit mestadels via Facebook och Instagram senaste åren, vore jag tom. 

Vackra Maskrosbarn är inte jag. Inte den identitet jag är. Jag är Henrietta. Men utan Vackra Maskrosbarn är det precis som att jag inte existerar. Att det är så många som hör av sig, kommenterar och engagerar sig i frågan kring det samhällsproblem som är vanligare än vi tror: att barn växer upp med missbruk och/eller våld i hemmet. 

Jag önskar jag kunde beskriva hur vanligt det är. Det är så pass vanligt att det nästan "normaliseras" att det inte är konstigt när någon dricker för mycket och det ger konsekvenser. Långvariga sånna. 

Många kan nog känna igen sig att någon gång fått i sig för mycket alkohol och att det blivit konsekvenser av det? 

Det jag pratar om är långvarig konsekvens av alkoholkonsumtion. När barn i familjer får ta ansvar för förälderns beteende vid intag av alkoholhaltiga drycker. När barn hamnar mellan alkohol och verkligheten. När alkohol är viktigare än barnet självt. När barnet får ta hand om hemmets sysslor för föräldern inte mäktar. Jag pratar om barn som växer upp alldeles för fort. 

Barn som är barn till missbrukande föräldrar. 

Jag är ett sådant barn. 

Idag ett "vuxetbarn". 

Jag har tagit mig vidare och brutit familjemönster. Sjukdomen som går i arv i släkten tjugotal år tillbaka i tiden. 

Det finns dagar som inte alltid är lätta. 

Dagar som jag ifrågasätter min bakgrund och framtid. 

Och det är just det jag främst kommer att dela med mig av framöver. Tankar. Idéer och vad som händer i min kropp och hjärna. För jag har helt klart påverkats av min barndom. Men Jag kan även styra hur mycket jag påverkas. Dock kan jag inte påverka allt. 

Önskar dig en fin fredag! 

💚Varm kram! /Henrietta 

 #vackramaskrosbarn #JAGÄGERMINSTORY