Ångesten som mellan varven ibland fyller mitt bröst, ja jag tror vi alla har upplevt det.
Prestation blandat med vilja, känslan av att ibland önska att det som är förflutet var ändrat, raderat.

Ja, jag arbetar aktivt varje dag med att driva plattformen Vackra Maskrosbarn framåt.
Likväl jag arbetar ständigt med att utveckla mig själv, hitta lyckan inom mig och jag lärde mig i tidig ålder att hålla framrutan större än backspegeln. Jag får se tillbaks, men inte fastna där. Lycka går inte att finna långsiktigt ute, den riktiga äkta lyckan finns och väx inom oss. *spegelbild*

Självklart kan det mellan dagarna som går vara mer utmanande än andra.

Inget är ens eget fel, men som vuxen är ansvaret ens egna.
Jag kommer aldrig känna någon skam över mitt förflutna, det är passé och mitt liv är idag och framöver.
Kom ihåg det, känslan av ångest , frågor kring varför ... dom kommer mellan varven. Men klandra inte dig själv för det. Känslorna är okej!!

Jag skulle säga att det är humant.
Vi är alla människor.

Kram,
Henrietta