Idag i skolan hade vi en uppgift att gå ut i den friska vårluften i syfte av att hitta balansen mellan företagande och hälsa. Vi skulle göra något för att upprätthålla vår hälsa och det var valfritt vad vi valde att göra utomhus de 30 minuter som vi fick på oss, om så ut på en pw eller göra något lugnare.

Jag valde att göra något som jag trott mig ha otroligt svårt för, sitta ned och bara låta tiden passera, tankarna och tårarna. Jag satte mig på en stubbe mitt i skogen under en stor tall, nedanför mig såg jag människor som var ute på promenad längst vattenstråken i Leksand.

Tankarna lät jag komma och gå, när de sista tankarna hade gått stannade tiden upp.
All prestation slutade att infinna sig i mitt bröst, jag hörde hackspetten hacka på trädet ovanför mig, småfåglarna kvittra och jag kunde höra prasslet från löven på marken.

Tårarna föll från mina kinder, jag hade fått i uppgift av att tänka på det som jag är mest tacksam över i mitt liv, just nu. Det som jag är mest tacksam för är mitt mod, jag går emot mina stora rädslor - Jag driver initiativet Vackra Maskrosbarn vidare.

När jag satt på stubben i skogen, kom det över mig hur otroligt långt jag kommit.
Hur otroligt stora drömmar och mål jag har med mitt företagande och entreprenörskap. Ser jag tillbaks på mina dagar och de senaste två åren har jag tagit igen mycket förlorad tid till att kunna bestämma över mitt liv.

När jag var liten formades jag och kom till ett liv jag aldrig hade valt att överleva för om jag visste vad jag skulle behöva ta mig igenom. Jag föddes 2 månader för tidigt och min kropp tack vare kuvös och sondmatning klarade jag mig.

Idag 23 år senare är jag så oerhört tacksam att just jag är jag.
Det är många gånger som jag tvivlat på livet, tvivlat på situationer, vänner, relationer, mig själv och vad jag ska göra med allt.

--

Jag vet att när osäkerheten kommer över mitt bröst gäller det att stanna upp och förstå vart det kommer ifrån. Många gånger kan osäkerhet och rädsla vara sååå jäkla hårfin gräns mellan att du är på väg att ta det största steget i din egna personliga utveckling.

Så många tårar som fallit, så många sömnlösa nätter, så många samtal med peppande personer som tror på mig, så många papper jag skrivit på, så många timmar jag investerat i mig själv, min hälsa och mitt entreprenörskap har jag aldrig tidigare ägnat mig åt.

Saker tar tid och jag är mycket medveten om att med tydliga mål och trots att det mellan varven kan kännas omöjligt så vet jag att allt är möjligt.

Jag har ingen aning om hur många dagar jag har kvar att räkna här på jorden.
Men jag satsar på att bli 100år och med de dagar jag har kvar, kommer jag skapa för mig själv och för de maskrosbarn som behöver min kunskap!

På min gravsten vill jag att det ska stå något i stil med:
"Maskrosbarn som hade beslutsamhet som min egen storhet"

Ge aldrig upp dig själv, du är viktig för många andra personer runtomkring dig och inte minst för dig själv.

/Henrietta Lysén