SEBASTIANS STORY #3
Får du som maskrosbarn hjälp som barn ligger fokuset mycket på att det inte finns ett ansvar vilande dina axlar, att det inte är ditt fel. Förhoppningsvis får du också insikten om att du inte är ensam och att du inte behöver skämmas.

För mig fanns det otroligt lite tid att fokusera på missbruken och medberoendet. Det hände en hel del andra, för mig värre, saker just då och jag liksom glömde bort att det ens existerade för några år av mitt liv. Därför vill jag med min tredje och sista Instagram-story belysa vikten av att söka stöd även som ung vuxen.

Att gå igenom tonåren är och kanske bör vara en tid av stora fråge- och utropstecken. Kroppen förändras, erfarenheterna bara dundrar in som en orkester och gör en väldig massa oväsen. Det är svårt nog att hänga med i sin egen utveckling och däribland kan det vara lätt att ta efter en missbrukares vanor.

Alldeles för ofta har jag sett vänner som inte har lärt sig se vilka beteenden som är medberoendebeteenden förlora sig själva i sin alkoholistförälders fotspår. Det är ju så enkelt att göra vad man har vuxit upp med, utan att ens förstå att det är samma väg man lovade sig som barn att aldrig vandra.

Många vet inte ens att det finns saker att förstå även som vuxen, att man inte lär sig allt när man är barn. Jag var en av dem. Det tog emot att ens prata om medberoende för jag ansåg mig själv vara långt borta från alkoholismen och dess biverkningar. Tji fick jag den dagen min syster började gå i grupp på nytt i 20års åldern och jag lärde mig mer om mig själv på 90 minuter än jag gjort de tre senaste åren vad gäller mina beteenden och vanor. Det förändrade mitt sätt att se på alkoholismen och jag fick en ny syn på vem jag är och vad som lever kvar från barndomen.
#vackramaskrosbarn #instagramstory #aldrigmertabu#skamfrivärld