God morgon världen,

Det var ett år sedan jag hade så kallad söndagsångest senast. Varför? För ett år sedan gick mitt liv på rutin, jag gjorde saker som jag inte trivdes med till hundra procent.

Idag var det enkelt att vakna, klockan ringde 04.20 - jag var mer trött än vaken (kan jag lova) men på något vis fanns det ingen som helst ångest i kroppen. Jag vet hur den känns, den har varit på besök i min kropp under många år.

Nu är jag på resande fot igen på något lustigt sätt skriver jag i bloggen då...Denna gång mot Leksand, för sista Kreativ Entreprenörs- utbildningsvecka för denna termin, på't igen till hösten! Jag älskar denna utbildning och kan rekommendera alla att gå den. Driva företag, som att utveckla och förverkliga sig själv.

Jag lovade i förra inlägget att skriva vad som tagit  mig framåt i livet och hur jag har gjort för att slippa ångest, tvivel och vad jag gjort för att nå det jag kallar framgång: i mitt liv.

Först och främst vill jag tala om att den taskiga bakgrunden som jag har bakom mig inte endast har varit krånglig, trasslig och hemsk. Dock inget missat att det mestadels av tiden var turbulent.. Denna kvinna på bilden ovan, hon var/är min förebild genom livet. De gånger jag tvivlar tänker jag tillbaks på hennes härliga skratt och varma kramar.

Kvinnan jag kallade för min farmor, på bilden ser ni mig och min farmor Gunhild någon månad innan hon låg på dödsbädden. Hon har på något vis fastnat i mitt hjärta på ett extra starkt sätt. Hon var den kvinnan med många barn. Hennes leende fanns alltid med henne, ung som gammal.

Farmor var den i familjen som kunde skratta åt tragedierna på ett vänligt sätt. Hon lärde mig i ung ålder att en positiv attityd är viktigare än rätt resurser.

I och med hennes attityd till livet har jag lärt mig att vara tacksam för det jag har och det jag kommer få.  Oavsett om jag fick en start som jag kallar den, livets hårda skola är jag tacksam till det jag lärde mig under tiden.

Man pratar ofta om hur jobbigt och svårt allt kan vara att växa upp i ett missbrukshem, det gör även jag - för visst påverkas man rejält. Utan mitt livs hårda skola hade jag inte varit den jag är i dag, jag har lärt känna mig själv i alla situationer mellan himmel, jord, liv och död.

Jag har lärt mig hur jag vill och hur jag verkligen inte vill leva mitt liv.
Det är min drivkraft i livet - att ge mig själv och min kommande generation det jag själv aldrig tidigare trott vore möjligt.

Jag har växt upp och trott att mitt liv varit hur idylliskt som helst, ute på landet med höns springandes runt vårt stora röda hus. Från många hålls syn har mitt liv utåt sätt varit riktigt fantastiskt, det som var det outhärdliga var det som hände innanför stängda dörrar - som sedan sprack sönder för var år.

I dag är jag så oerhört lycklig att jag nästan gråter varje gång jag tänker på det: vilken otroligt härlig upplevelse det är att bestämma över mitt jag, mitt liv.
Jag kan bestämma helt hur jag vill leva, vad jag vill känna, äta, uppleva och vad jag väljer att se och ta in i mitt liv. - I tidigare år har detta aldrig varit en självklarhet för mig.

Kom ihåg att din attityd är som glasögon:
Det handlar inte om rätt resurser, det handlar om hur du väljer att se på saker.

/Henrietta