Jag har fått frågan många gånger om vad som driver mig som föreläsare. Jag kan svara ganska snabbt, det är att Våga Tala.

Våga tala om det som så länge varit en av familjens hemligheter.

Modet att våga tala har inte alltid funnits där. Det är något som jag tränat på och som vuxit fram med tiden. När jag var liten trodde jag aldrig att jag skulle våga prata inför någon annan person. Det var bland det värsta jag visste.

I dag står våga tala som inristat i mig, likväl som man kan rista in bokstäver på träd. För varje föreläsning jag gör så vet jag att modet att våga tala sprider sig hos fler än hos mig.

Det behöver inte längre vara någon skam eller tabu att växa upp i ett missbrukshem. Det är ingen skam, inget fult och heller ingen svaghet. Om du ser dig omkring, var femte person runtomkring dig känner igen sig i denna text.

Det vackraste för mig med att vara ett maskrosbarn är att se glimten och viljan i varje barn och ungdomars ögon som jag ser när jag föreläser. Jag kan se när du känner igen dig. Jag vet att vi har något gemensamt. Det bästa jag vet är att se att modet hos dig växa. Jag vet att du kommer skruva dig på stolen för det känns obekvämt, jag hade nog gjort detsamma. Jag vet att budskapet kommer fram, att du förstår att det inte är någon skillnad på dig eller mig.

Det är ingen skillnad på dig eller mig. Om vi växt upp likadant eller inte. Hoppet som infinner sig när jag talar - att bakgrunden och uppväxten inte spelar någon roll för framtiden. Det finns ett ljus i tunneln.

Du bestämmer över ditt liv nu.
Jag har valt ett liv utan destruktiva relationer som kan såra mig.
Jag har valt ett liv bortom medberoende.
Jag har valt att arbeta bort mitt medberoende.
Jag har valt att prata öppet om mitt liv som barn och tonåring - för jag vet att du behöver höra det jag aldrig fick höra.

- Sanningen om att det kan vara vackert att vara ett maskrosbarn.

/Henrietta Lysén
#VACKRAMASKROSBARN