Känslan att åka till staden där jag växte upp, staden där alla minnen finns.

Känslan är svår att beskriva, men varje gång jag kommer till staden med litet F så känner jag mig som en vinnare. Inte en sådan vinnare som är bättre än någon annan, ingen känsla av hämnd mot något eller någon. Vinnarkänslan och blandningen av oro i magen växer så fort jag sätter mina fötter i denna stad. Jag har vunnit över mig själv, jag har klarat mig långt. Varje gång jag kommer hit påminns jag om varför jag en gång lämnade den stad jag växte upp i. Varför jag växte upp här och vad livet har att ge. Det är en obeskrivlig känsla som jag känner mig stark att klara av att möta.

Staden som alltid kommer förbli mitt hem. Så nära men ändå så långt bort.


Kärlek!

//Henrietta